Första veckan på kirurgavdelning 14 var jobbig man kunde inte sova och man försökte smälta allt som har hänt men jag lärde känna Ljiljana en underbar kvinna som låg i samma rum som jag mittemot mig
Ljiljana kommer också från Kroatien och vi kunde prata kroatiska med varandra och det var underbart
Jag fick träffa en fysioterapeut som berättade att jag var tvungen att börja gå att jag skulle använda någon attrapp för andningen och annat
Jag måste berätta att jag hade kompressionsstrumpor som gick upp till skrevet och de var inte bekväma men ett nödvändigt ont
Mesta av tiden under första veckan tillbringade jag i sängen men jag försökte också att gå upp och ta en kort promenad på avdelningen
Sömnen var obefintlig och jag kunde bara somna om jag fick sömnmedel och lugnande medel och då fick jag kanske en stunds sömn
Kisspåsen var obekväm och lite irriterande halskatetern var jobbig och man var rädd att man skulle slita ut den av misstag mitt skägg växte och var irriterande och kliade såret efter operationen kliade ja som ni förstår så var det jobbigt
Man fick inte äta eller dricka så man var hungrig och törstig men fullt förståeligt då man ville se så att magen och tarmarna börjat komma igång
Vi hade ingen TV på rummet så det blev mobiltelefonen och surfplattan för att kolla på film och serier och lyssna på musik
Sköterskorna på avdelningen var änglar och tog väl hand om en fast man såg att de var överbelastade med arbete
Jag minns att kirurgen som hade opererat mig kom och hälsade på och berättade att operationen hade gått bra men att den hade blivit komplicerad på grund av min tidigare operation 1991 på grund av ärrvävnader men de hade opererat bort allt som skulle bort
De hade tagit bort gallblåsan en bit av bukspottkörteln en bit av magsäcken och några meter tarm och sen kopplat ihop systemet
Så min första vecka på kirurgavdelning 14 var inte hemsk men den var jobbig och varje gång min hustru kom på besök var som himlariket för mig
Det kommer mer så fortsätt följa
