2017 kraschade jag totalt jag hade konstant ångest och jag trodde att jag skulle bli galen
Jag blev inlagd på psyket och påbörjade en behandling för att ta mig ur detta
Turligt nog så genomförde man en studie i hur ketamin kunde hjälpa patienter som mig och jag kom med i denna studie
Maj 2018 började jag återhämta mig och insåg att ska jag ta mig ur denna onda spiral så måste jag göra något själv
Så jag började gå långa promenader och jag ska vara ärlig och säga att det var skitjobbigt
I början spydde jag vart 5 meter och jag trodde att jag skulle dö men efter drygt en vecka så började det bli bättre och jag kunde öka takten på mina promenader
Efter en månad blev min ångest mycket mindre jag kunde äta, sova och tänka och mina promenader blev längre
Jag kände att jag hade fått tillbaka mitt liv och skulle nu njuta varje stund men ödet ville annorlunda så i april 2019 fick jag veta att jag har gallvägscancer och hela min tillvaro rasade samman
Jag går fortfarande ut på promenader man måste när man har vovve men det känns inte längre som något kul utan som en nödvändighet
Statistiken säger att väldigt få lever längre än fem år med gallvägscancer som har metasteserat och jag har metastaser i lungan och vid levern
De är förvisso fortfarande relativt små och oförändrade även om den i lungan har vuxit lite
Doktorn på onkologen säger att vi ska vänta och se hur det ser ut i maj och om det har skett större förändringar då ska de sätta in 5 behandlingar
Men att behandla kan man inte göra hur länge som helst förr eller senare så tar det stopp för kroppen klarar inte av mer
Så i värsta fall har jag kanske bara 1 – 1.5 år kvar innan min cancersjukdom tar livet av mig
Detta har gett mig dödsångest och detta skrämmer mig för att tanken på att sluta existera är så extremt
Men det är bara till att bita ihop och njuta av varje dag och stund man har kvar och söka hjälp från sjukvården
Jag går i samtalsterapi och jag har kontaktat onkologen och bett dem skriva ut ångestdämpande mediciner och sömntabletter så att man kan få sova och ha något som dämpar den värsta ångesten när den slår till
Men vi är alla olika och det som hjälper mig kanske inte fungerar för andra men om man inte provar då får man aldrig veta
Så mitt råd till alla är att gå inte och må dåligt kontakta sjukvården och be om hjälp
Börja gå promenader ta en kort runda till en början och öka på efter hand
Gå i samtalsterapi det hjälper att få prata med någon som är tränad i att lyssna och ge stöd
Ni får gärna kontakta mig om ni vill jag ställer upp på en pratstund och vem vet vi kan kanske hjälpa varandra
