Som jag berättade i mitt inlägg Min tredje cancerresa så fick min älskade hustru bröstcancer 2015 och det förändrade vårt liv

Jag blev helt knäckt och rädslan att förlora min hustru var obeskrivlig den rädsla och maktlöshet jag kände var hemskt

Man inser helt plötsligt hur snabbt ens liv kan förändras och det finns inget man kan göra

Helt plötsligt kom det flashbacks från min testikelcancer och min pappas magsäckscancer och det snurrade bara runt i huvudet

Men jag var tvungen att vara stark för min hustrus skull så att hon skulle klara av operation, cytostatikabehandling och strålbehandling men värst var det när hon tappade allt sitt hår på grund av cellgifterna

Det var svårt för henne även om jag uppmuntrade henne hela tiden och rakade även av mitt hår

Nu mår min hustru bra eller rättare sagt så bra som möjligt för hon har fortfarande biverkningar efter cytostatikabehandlingen som nervskador och det är där hela tiden

Men min hustru är stark och kämpar på så gott det går även om jag ibland måste säga till henne på skarpen när hon inte mår bra och ska till jobbet att nu måste du stanna hemma och ta det lugnt

Som anhörig indirekt drabbad är det tufft när någon man älskar får cancer och måste gå igenom en tuff process där det tar på kroppen och hjärnan så det är viktigt att man tar hand om sig själv för att inte krascha för då är man till ingen nytta för den drabbade