Det slog mig innan att jag inte har någon förhöjd ångest och oro och känner mig inte deprimerad

Tidigare när jag påbörjat en cykel med blodprover, röntgen och återbesök hos onkologen har jag mått dåligt och haft ångest, oro och varit deprimerad men inte nu

Jag ska inte klaga och säga att det inte kommer tillbaka framöver jag tackar och tar emot med glädje att jag inte mår dåligt nu

Min teori är att jag har accepterat min situation med obotlig gallvägscancer och att det finns inget jag kan göra utan att det är bara att ta det som det kommer

Men det kan också bero på att solen har återkommit och solsken har en positiv inverkan på kroppen och hjärnan man mår mycket bättre

Jag undrar om ni känner samma sak när det är solsken ute