Jag skrev Vid slutet av resan som drabbad hur jag vill ha det när min tid är kommen men jag vill också skriva om hur det är för anhöriga när en älskad är i slutet av sin cancerresa

Jag har varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och för min hustru som fick bröstcancer 2015

Min far fick diagnosen magsäckscancer tidigt 2000 och avled i juli samma år och jag var med honom hela tiden från början till slutet

Jag älskade min far han var min stora stöttepelare när jag fick testikelcancer 1990 och han var en förebild och när han fick magsäckscancer då kände jag mig tom inombords

Men jag var tvungen att vara min fars stöttepelare precis som han var min

Att se någon man älskar förtvina är jobbigt och man kämpar med att hålla tillbaka tårarna och man vill bara skrika ut högt men man kan inte för man måste vara stark

Jag var med min far hela tiden. På läkarbesök. På avdelningen när han var inlagd på sjukhuset. Hos honom när han var hemma.

Till en början så pratade vi inte så mycket om hans sjukdom och hans önskemål men med tiden så kände jag att jag var tvungen att ta upp de svåra frågorna

Jag minns att jag frågade min far och detta var en vecka innan han gick bort om hur han ville ha det när han dör. Om han ville kremeras eller ha begravning i jord. Jag minns hur min far tittade på mig med sorg i ögonen och det gjorde ont i hjärtat

Så hur ska man som anhörig agera när någon man älskar inte har lång tid kvar?

Det finns inga skrivna regler för hur man ska agera men mitt råd är att man ska finnas där för dem, man ska vara ett stöd, man ska visa att man älskar dem och man måste ställa de svåra frågorna även om det gör ont i hjärtat

När min hustru fick bröstcancer 2015 då var det som om något gick sönder i mig och jag minns att hon ringde mig på väg hem efter besöket hos onkologen och berättade att hon hade bröstcancer

Det snurrade till i huvudet och tårarna bara rann jag minns att jag tog fram en flaska šljivovica och drack direkt ur flaskan för jag ville dränka mina känslor

Men jag visste också att jag fick lägga undan mina känslor och vara stark för min hustru under hennes cancerresa

Tack och lov så är min hustru idag cancerfri och nu är hon stark för mig i min cancerresa