Vi som har cancer vet hur det känns när man ska till onkologen för kontroll. Det är inte roligt för man vet aldrig vilket besked man får och den oro och ängslan man känner är obeskrivlig

Jag har gått på kontroller sedan januari 2020 och det har blivit en hel del och det är samma sak varje gång. Man börjar med blodprov inför röntgen och sen blodprover inför återbesök hos onkologen

Redan inför det första blodprovet börjar man känna sig orolig och ängslig och detta bara kommer utanför ens kontroll. Hjärnan och kroppen slår över automatiskt och det är bara att göra det bästa av situationen

Cancer är en helvetisk sjukdom och i de allra flesta fall har den en dödlig utgång och när man får diagnosen obotlig cancer då vet man att man lever på lånad tid men samtidigt innebär det inte att man ska sluta leva och kämpa

För min diagnos obotlig gallvägscancer så säger statistiken att fem års överlevnad är vad man kan förvänta sig och med tanke på att jag fick cancern april 2019 så har jag idag levt med den i ett och ett halvt år vilket skulle enligt statistiken innebära att jag har ett och ett halvt år kvar att leva

Men det är statistik och inte hugget i sten. Om mina metastaser fortsätter att vara oförändrade så kan jag leva länge. Men samtidigt är jag medveten om att jag ska dö på grund av min cancersjukdom

Men helt ärligt jag kan dö bara genom att gå ut

Jag kan bli skjuten eller knivhuggen av en gängkriminell

Jag kan bli påkörd av en bil

Jag kan halka i badkaret och bryta nacken

Jag kan ramla i trappan och bryta nacken

Så i praktiken kan man dö närsomhelst och om man ska gå och oroa sig för att dö då kommer man aldrig att kunna leva

Man dör bara en gång men man lever varje dag så då ska man också se till att leva varje dag och njuta av varje stund man har