Jag tänker definitivt inte peka finger och de som känner sig träffade är inte mitt problem utan deras problem

Jag gillar att umgås med vänner och familj men sedan min cancerdiagnos har detta umgänge blivit minimalt och jag kan för allt i världen inte förstå varför

Jag gillar att laga mat och har vid flera tillfällen grillat och kokat köttgryta över öppen eld och då har jag bjudit in vänner och familj till dessa trevliga sammankomster

Och då har de kommit och vi har haft det trevligt

Men det är väldigt sällan eller nästan obefintligt att de bjuder tillbaka och det gör mig besviken och ledsen

Nu är det inte så att jag kräver att de ska bjuda på grill och koka köttgryta över öppen eld. Men att bjuda in mig och hustru på en kopp kaffe och lite fika hade varit trevligt och uppskattat

Det känns ibland som att den enda gång de är intresserade av att umgås är när jag bjuder in dem men är inte intresserade av att umgås och bjuda tillbaka

Jag kan förstå att mina ”vänner” och familj har sina egna vänner som de umgås med och det är helt okej men samtidigt så har jag obotlig gallvägscancer och det är bara en tidsfråga innan cancern tar mitt liv och då kommer de att ångra sig att de inte umgicks mer med mig

Jag har sagt att jag vill inte ha människor på min begravning som gråter och säger hur mycket de saknar mig men hade inte tid att vara med mig när jag levde

Jag kräver inte att de ska umgås med mig hela tiden men någon gång då och då hade varit trevligt och uppskattat och de hade visat att de bryr sig om mig

Nåja det är deras förlust jag och hustru har det bra som vi har det och om mina vänner och familj inte är intresserade av att umgås med oss då är det som det är och jag får väl acceptera det