Ibland känns det som en mardröm och man vill bara vakna upp men så inser man att man är vaken

Jag är fullt medveten om att jag har en obotlig cancersjukdom och att den kommer att ta livet av mig förr eller senare

Men samtidigt så mår jag bra och det känns inte som att man är sjuk utan att allt är okej

Men allt är inte okej för jag vet att jag har metastaser i lungan och vid levern och bara för att de just nu är oförändrade eller växer långsamt så kommer de förr eller senare att ta över

Visst läkarna kan med hjälp av cellgiftsbehandling bromsa tillväxten men bara under en begränsad tid för förr eller senare kommer min kropp inte att klara mer och cellgifterna kommer inte att fungera

Jag försöker att inte tänka så mycket på framtiden och vad som kommer att hända då utan fokuserar på nuet och lever mitt liv varje dag som om det var min sista dag

Men ibland ligger man där och tittar upp i taket och då smyger sig de tråkiga tankarna in och man blir ledsen

Och saken blir inte bättre av att min ekonomi är katastrofalt dålig vilket leder till att man mår bara sämre

Jag skulle vilja åka till Kroatien en sista gång sola och bada i Adriatiska havet och hälsa på min släkt men det kan jag inte för det finns inga pengar

Jag skulle vilja bjuda ut min hustru på restaurang någon gång då och då men det kan jag inte för det finns inga pengar

Jag försöker skramla ihop lite pengar då och då så att vi kan koppla på husvagnen och åka på camping och njuta en stund men det blir bara svårare och svårare

Just nu har jag inte mycket att se framemot förutom att kunna åka ut på sundet och fiska med min svåger André

Men man ska inte klaga det finns alltid någon som har det sämre än jag men ibland får man ta sig fan tycka synd om sig själv