När någon man älskar och håller kär drabbas av en cancersjukdom då rasar tillvaron ihop och som anhörig och närstående blir man rådvill
För oss som drabbas av en allvarlig cancersjukdom blir det först en chock men sen sätter hela processen med röntgen, blodprover, operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling igång och man stänger av och bara åker med
Så var det för mig, min hjärna stängde av och jag gick på automatik men för min hustru och dotter samt familjen och vännerna blev det en chock och de blev rådvilla och visste inte hur de skulle hantera det och förhålla sig till mig
Än idag så är många vänner och familj fortsatt rådvilla och vet inte hur de ska förhålla sig till mig och det blir ibland jobbigt för mig
Men när jag tittar på min hustru och dotter då ser jag att i djupet så är de ledsna och oroliga över att behöva förlora mig
Utåt så vill de inte visa sina känslor av hänsyn till mig men jag kan se bortom det ytliga
Vi pratar väldigt sällan om min cancersjukdom utan vi håller oss positiva och pratar om saker vi ska göra
Jag har själv varit anhörig till min far som fick magsäckscancer 2000 och dog kort efter diagnos och när min älskade hustru fick bröstcancer 2015 och jag minns alla de känslor och tankar som far runt i huvudet
Det var jobbigt att se sin far tyna bort och bli ett skal av sitt forna jag, min far älskade att laga mat och att äta men när de opererade bort hans magsäck då försvann all livslust och han orkade inte kämpa mot cancern
Min far somnade in på sjukhuset och jag fanns där för att säga att jag älskar honom och höll hans hand när han somnade in
Det tog knäcken på mig och under en lång tid var det som en mardröm och man kunde inte tro att det var sant
Men som de säger tiden läker alla sår och nu har jag ett kärt minne av min far och när jag tänker på honom så blir jag både glad och ledsen samtidigt
När min hustru fick bröstcancer då tog det knäcken av mig, jag minns att hon ringde mig på väg hem från kirurgen och berättade att hon hade cancer
Jag höll på att ramla omkull av chocken och jag tog fram en flaska Šljivovica och drog 2-3 snapsar för att dämpa chocken
Men jag insåg att jag nu skulle vara tvungen att vara stark för min hustru och stötta henne även om det skulle innebära att jag inte skulle må så bra
Vi gick igenom hennes operation, cellgiftsbehandling och strålbehandling och det var jobbigt för min hustru och jag fick peppa henne så att hon skulle kunna känna sig trygg
Men detta kom med ett högt pris för mig fysiskt och psykiskt för 2017 kollapsade jag och fick läggas in på psykiatriska vården med behandlingar för min ångest och depressioner
Jag fick diagnosen generaliserat ångestsyndrom GAD och depression men med rätt behandling och vilja att ta sig ur denna onda spiral så lyckades jag i juni 2018 att ta mig ur
Det var inte lätt och det var ingen quickfix utan det var mycket svett och tårar innan man började må bättre
Idag har jag min ångest och depressioner under kontroll och mår bra men nu är det min hustru som har drabbats av ångest och depressioner
Så att vara anhörig och närstående till någon med en cancersjukdom är ett helvete och man vet inte vad man ska göra och hur man ska förhålla sig
Mitt råd till er är att vara som vanligt och bara finnas där. Kramas, gosa, gör saker tillsammans och tänk på att stötta varandra och prata med varandra om allt möjligt
Det finns inga regler och texter om hur det ska fungera utan det är individuellt men ni kan tillsammans hitta en väg som passar er bägge bäst
Önskar alla en fortsatt trevlig vecka
