När slutar ens familj och närstående att bry sig?

Igår när vi hämtade vårt barnbarn så sa jag till henne att morfar saknar henne så mycket och vill umgås med henne så mycket som möjligt för morfar vet inte hur lång tid han har kvar

Då säger hon, men det har du sagt i över ett år!

Jag blev helt ställd och ledsen men jag förebrår inte henne hon är ett barn och förstår inte allvaret med min cancersjukdom så nu på morgonen förklarade jag för henne vad min cancersjukdom betyder och hur den påverkar mig

Men jag har också märkt hur min familj tydligen också tror att allt är okej med mig och förstår tydligen inte hur allvarlig min cancersjukdom är och hur snabbt det kan gå innan den tar över och mina dagar är räknade

Men hur kommer det sig då att folk efter ett tag slutar att bry sig och det hamnar i glömska?

Nu är det inte så att jag vill att folk ska tycka synd om mig och vara ledsna men jag skulle verkligen vilja ha mer kvalitetstid med mina närmaste för man vet aldrig hur lång tid man har kvar

Jag är inte den som känner att jag ska behöva förklara för dem hur allvarlig min cancersjukdom är det tycker jag att de borde förstå själva men av någon outgrundlig anledning så tycks de inte förstå det

Jag är i alla fall tacksam för att jag har min hustru min dotter och barnbarn samt min lilla älskade vilde Alfred och min svåger André som jag har så mycket gemensamt med som vårt intresse för att fiska

Jag är även tacksam för min familj även om de är frånvarande och vi träffas inte så ofta som jag önskar att vi gjorde men det är som jag tror att min cancersjukdom har fallit i glömska

Men jag har pratat med många som är cancerdrabbade och de berättar exakt samma sak att deras omgivning har blivit frånvarande och det tycks vara vanligt förekommande att folk tar avstånd från en när man får cancer och skulle behöva ha dem i sin närhet som mest

Jag satt och tänkte på den dag jag dör och begravning ska ske och alla kommer och gråter och uttrycker sin saknad över mig och jag vill bara skrika ut vänta inte tills jag dör utan var med mig nu när jag lever och behöver er som mest