Jag brukar säga att jag är positiv optimist men även jag kan känna att man ibland blir en negativ pessimist

För helt ärligt vad finns det att vara positiv och optimistisk för när samhällsutvecklingen går åt fel håll?

Ja jag har ju förvisso min hustru som jag älskar och som älskar mig, jag har dotter och barnbarn som jag älskar och som älskar mig och jag har min lilla kille Alfred som jag älskar

Och jag har ju också min familj min mor och mina syskon och även mina svågrar och svägerskor

Men problemet är inte att jag inte är omgiven av mina älskade utan problemet är att resten av samhället har kollapsat och den sociala trygghet man förväntade sig är som bortblåst

Man kan ju inte vara positiv optimist när man ser hur elpriser, bränslepriser och livsmedelspriser ökar. Eller att inflationen och räntorna ökar. Eller att bostadspriserna sjunker och att hyresvärdar vill höja hyran med 10 procent.

Och risken med elbortkoppling kan ju inte göra någon till positiv optimist

Eller varför inte ta upp den krackelerande sjukvården där man riskerar att dö om man bli allvarligt sjuk och behöver sjukhusvård och det finns ingen sjukvårdspersonal eller vårdplatser tillgängliga

Jag har i bästa fall något år kvar innan cancern tar mitt liv och att behöva leva i denna totala samhällskollaps är inte något jag hade önskat mig

Men tack vare en ansvarslös politik från samtliga riksdagspartier så sitter vi nu i en sjunkande skuta och det finns inga flytvästar kvar

Men det är väl bara till att bita ihop och hoppas på att ASIH palliativ vård finns kvar när ens tid är kommen

Dragan Klaric