I år är det fyra år sedan jag fick min cancerdiagnos och det har varit år med upp och nedgångar. Men jag bestämde mig tidigt att inte låta min cancer definiera vem jag är och styra över mitt liv

Sen att min hjärna och kropp ibland har en avvikande åsikt är något jag får acceptera

De senaste två åren har det varit extremt tufft för mig men även för min hustru. Allt har blivit så mycket dyrare. Livsmedel, bränsle och el är så dyrt att vi har gått minus varje månad

För min del har det varit svårt då jag inte kan äta viss mat och det gjorde att jag började gå ner i vikt. Men efter samtal med dietist så fick jag ut proteinpulver på recept och det har hjälpt

Men jag kan inte bara leva på proteinpulver jag behöver annat också. Men att äta viss mat gör att jag blir dålig och i värsta fall kan jag bli förstoppad och då måste jag till sjukhuset

Jag brukar handla kyckling och kycklingfärs när det är billigt eller när jag hittar på Lidl med 30% avdrag. Men detta finns ju inte hela tiden. Och fisk kan man bara drömma om

Jag har lärt mig att leva med detta men det ska inte behöva vara så här! Här tycker jag att sjukvården borde ta ett större ansvar för människor med cancersjukdomar.

Det ska inte bara vara operation, cellgiftsbehandlingar och strålning och sen hejdå.

Sjukvården måste förstå att man som cancerdrabbade behöver hjälp med kosthållning och att man behöver hjälp med att kunna inhandla livsmedel som man kan äta

Nu är jag tvungen att söka bidrag från frivilligorganisationer och cancerorganisationer för att ha råd att kunna köpa livsmedel

Semester eller bara kunna åka iväg och hyra en stuga kan man glömma för det finns inga pengar till det. Sparkapital som man lagt undan för ens begravningskostnader är snart slut och när dessa pengar tar slut då är det kört

Man lär sig leva med det mesta och man lär sig acceptera det mesta men när man lever på lånad tid då blir det extra tufft att man inte kan unna sig något

Dragan Klaric