Döden är en del av livet brukar folk säga. Men när man är ung och frisk då tänker man inte på döden

Första gången jag var med om ett dödsfall var när min farmor gick bort 1983 och det var riktigt jobbigt

 

Sen när min pappa gick bort 2000 på grund av cancer och det gick så fort mellan diagnos och att han gick bort blev man påmind om döden och att den kommer till oss alla förr eller senare

 

Det sägs att tiden läker alla sår men det är en sanning med modifikation

 

Visst blir det lättare ju längre tid som går men sorgen och saknaden finns där hela tiden

 

Jag saknar min farmor och pappa än idag efter så många år och ibland när minnen dyker upp då kommer också sorgen fram

 

Att dö på grund av ålderdom där man levt ett fullt liv och ens tid är kommen och att dö på grund av en otäck sjukdom som cancer är inte samma sak

 

Jag tycker personligen att cancer är något onaturligt något som kommer och förstör en människas liv

 

Så när man förlorar någon till cancern då blir man förbannad för den man förlorar skulle ha kunnat leva många år till om det inte vore för den förbaskade cancern

 

Jag är själv väl medveten om att cancern kommer att ta mitt liv det är bara en tidsfråga och jag blir förbannad för jag skulle verkligen vilja leva längre och dö av ålderdom